Heart and Soul
När jag sitter här i soffan och funderar fram och tillbaka och spekulerar med mig själv... vad är det jag tänker med?
Sitt här i soffan och fundera nu ordentligt och forsätt spekulera, vad är rätt och fel, vad känns rätt och fel, vad är rätt för andra och rätt för mig, och vad är fel för andra och vad blir fel mot mig?
Min hjärna arbetar och blir överhettad att jag ska klara av att ensamhets träna mig själv och även hunden, klart jag förstår att han gråter när jag far, när jag gråter till och från och ha känslan att man är övergiven, inte omtyck, obetydlig, loppor vill man bara bli av med.
Jag känner mig som en övergiven hund.. alla vill ha hunden men ingen vill ta ansvaret över att ta handom den, jag känner mig som en börda att ingen accepterar mig att jag är krävande och inte bara någon man lämnar ensam i två veckor på en plats som inte känns igen som hemma ingen som förstår mina känslor hur hemskt det är att bara bli lämnad..
Jag har aldrig ensamhets tränats jag har blivit ensamhets tvånglagd över en traumatisk upplevelse och det kommer aldrig kännas okej för mig att bli lämnad ensam, man tar mig med en smula salt när jag öppnar upp mig säger och gråter hur hemskt det är att jag kommer inte klara av det.
Jag klarar inte av det jag stänger in mig själv i min ensamhet, jag kommer bli tvungen att börja om från början igen, jag accepterar inte hur jag mår just nu, jag accepterar inte att andra kan säga att det är okej när det inte är okej för det är verkligen inte okej, det är inte okej att bara lämna mig ensam i två veckor och säga att det blir bra när du inte förstår hur jag känner över saken det är inte okej, jag kommer aldrig förlåta det här heller...
DET ÄR INTE OKEJ!
Hemska saker förändrar en, det förändrar känslor hur man tänker man förändrar sig själv för det har hänt något som gör att man måste hitta en väg som fungerar för mig.. jag är inte den samma person för det har hänt mycket och det är mycket som är nytt, tack att du bara lämnar mig och att jag går tusen steg tillbaka.
