Sjuk!

Känslan när man vill åstadkomma med någon men man känner att man bara står still, jag ha mina dagar jag känner att jag vill ha allt NU helst redan igår! 
Hus, barn, hund och husvagn typ haha!

Jag blir pressad för varje dag när jag ser att Bruno blir sämre och när kommer dagen lixom. 

Jag känner separations ångest och en av mina största orosmoment är att jag kommer antingen kräva så mycket av Simon eller så kommer bara livet slockna för mig, inte orda Grant!! 

Men ärligt talat så känner jag mig inte funktionell utan ett djur vid min sida någon jag pratar med  och någon som ställer upp oavsett vad. Bruno är ju tråkigt vis min fjärde hund och min plan var ju verkligen tills döden skiljer oss åt det blir ju så men alldeles för tidigt. 
Alice och dessie gjorde jag mig inte "av" mig med för att det var jobbigt det är dom hundarna som verkligen tog mitt hjärta och min själ typ och jag gjorde det som var bäst för dom och även samma sak för Bobby men bobby har som sin egna historia för jag klarade helt enkelt inte av honom av det han krävde. 

När Simon sagt att aldrig mer några djur sårar mig djupt, men jag förstår ju det själv så som jag jobbar och han med så fungerar det men man är ju bunden till någon annan som behöver oss så det är ju inte bara att packa väskan och åka.

Men jag är mest orolig för mig själv :( för att vara självisk jag är inte mig själv utan min bästa vän, hur ska man kunna ändra sig själv? 

Det är som att säga till en person som vill ha många barn och säga till henne du får bara en inge mer? 

Ja jag vet inte idag är en dag som fattas mig på något vis för jag känner mig inte helt enkelt inte hel inombords.. 




Självisk.

Konsten att känna mig jävligt självisk! 
Min farmor är just nu helt ensam och är utan sin man som ha varit tillsammans i nästan 50 år, så sitter jag just nu och tänkte, va fan ska jag göra när vi sätter bort Bruno jag kommer vara helt ensam och inte ha nått att göra mer utan mitt barn.. 

Direkt slog det mig:hur fan tänker du nu? Tänk för fan lite på hur fammo har det! 

Bruno är "bara" en hund som har nästan varit mer "besvär" än glädje och lycka när han har varit sjuk sen dag ett vi skaffade honom.
Just nu börjar jag och Simon bli oroliga att han börjar bli labil och min tillit till honom minskar mer och mer när han visar mer tecken för aggressivitet och passivitet och jag vet inte vad jag skulle göra om han biter någon för jag såg en video när en labrador biter Cesar hund tränaren och det såg inte fint ut, var mer skräck injagande..

Han är ännu för frisk för att vi "vill" sätta bort honom men det går rysligt snabbt när jag tog honom nu på bar gärning att han tuggade på tassen som han gjorde förr så det är att förbereda sig mer och mer hans kala fläck på låret är nu större och en ny är på väg har man sett och ja han blir helt enkelt sämre.

Om jag fick önska så skulle jag nog hellre inte tycka om djur och inte har mitt sinne för dom som jag har.
Just nu hade jag hellre haft konst, bilar, träning ja vad som helt utom djur för det kommer kännas ensamt och tomt jag kommer ju bara ha Simon som är ja.. Han så kommer vi ha en halvtom lägenhet och inget glatt ansikte som välkomnar någon hem. Men ja. Nu ska Madde komma och det blir hund bus! 




Fredag!

Hej alla idag är det fredag och det är nog en dag ingen missar! 
Jag ska jobba hela helgen plus måndag och det kommer bli skönt jag har varit ledig i tre hela dagar och det har känts som veckor. 

Farfar dog på tisdag jag har nog inte fattat det ännu men det kommer säkert på begravningen.. Jag hoppas andra i familjen är okej som farmor, pappa och hans bror Peter. Jag kan inte tänka mig att mista sin man som man skulle haft 50 år tillsammans med i augusti och bara tanken att förlora sin far jag vill inte ens se bilden framför mig. 
Farfar var bästa pappan, bror, man och min farfar och jag älskar honom.

På tisdag ska jag tatuera mig och jag kan inte fatta hur snabbt tiden går för i måndags så tänkte jag äh det är om två veckor så kollade jag på kalendern så var det bara en vecka!?

Jag vet inte vilken av mina två armar den ska sitta på, vilka ändringar jag ville göra och hur ska jag ens vara redo?? Blir knäpp av förväntan! 

Bruno slutade medicineras i söndags och han visar redan symptomer av klåda vid mun och midjan och öronen irriteras redan även fast vi fortsatt tvätta öronen varannan dag fasta utan medicinering. 
Han verkar orolig på något vis och är inte alls kontakt sökande och verkar lite paranoid på något sätt som att saker är läskiga igen och går runt och verkar inte få ro.
Så nu är det för mig att förbereda mig för det värsta.. :( var inte redo att han skulle bli dålig så här snabbt men det är ju pollen nu på gång och som det stod om atopi det blir bara värre hela tiden..
Så nu är det bara att vara redo för jag ska inte vänta tills han blir jätte dålig men sen vill jag ha så många friskare dagar som möjligt med honom för jan är ju mitt barn trots allt. 

Jaja resan var bra och här får ni lite bilder :)