Måndag

Kag sitter här på min kaffe rast och funderar för mig själv, varför blir jag bestraffad? 

Varför ska jag sitta och undra kommer jag någonsin få ha en livskamrat utan att bli uttittad, pratad om, alla misstag och snedsteg jag tagit och mina beslut som var så okloka och själviska..

Hur ska jag acceptera hurdan person jag är och hur jag ser på saker när allas röster finns i huvudet hurdan person jag är.

Att jag måste tänka mig för över saker jag tänker.
Hur personer styper min personlighet och det kommer jag aldrig ifrån.

Känslan att titta bakom sig och inte har någon som förstår precis som jag som kollar mig in i själen lika så som jag gör på er.
Något som tröstar på ett sådantvis som ord inte behöver finnas.

Kommer jag någonsin hitta känslan av mig själv som inte finns för ni stryper mig med era tankar ord och blickar för att jag inte är som er.
Får jag verkligen vara annorlunda? 





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: