Självisk.
Konsten att känna mig jävligt självisk!
Min farmor är just nu helt ensam och är utan sin man som ha varit tillsammans i nästan 50 år, så sitter jag just nu och tänkte, va fan ska jag göra när vi sätter bort Bruno jag kommer vara helt ensam och inte ha nått att göra mer utan mitt barn..
Direkt slog det mig:hur fan tänker du nu? Tänk för fan lite på hur fammo har det!
Bruno är "bara" en hund som har nästan varit mer "besvär" än glädje och lycka när han har varit sjuk sen dag ett vi skaffade honom.
Just nu börjar jag och Simon bli oroliga att han börjar bli labil och min tillit till honom minskar mer och mer när han visar mer tecken för aggressivitet och passivitet och jag vet inte vad jag skulle göra om han biter någon för jag såg en video när en labrador biter Cesar hund tränaren och det såg inte fint ut, var mer skräck injagande..
Han är ännu för frisk för att vi "vill" sätta bort honom men det går rysligt snabbt när jag tog honom nu på bar gärning att han tuggade på tassen som han gjorde förr så det är att förbereda sig mer och mer hans kala fläck på låret är nu större och en ny är på väg har man sett och ja han blir helt enkelt sämre.
Om jag fick önska så skulle jag nog hellre inte tycka om djur och inte har mitt sinne för dom som jag har.
Just nu hade jag hellre haft konst, bilar, träning ja vad som helt utom djur för det kommer kännas ensamt och tomt jag kommer ju bara ha Simon som är ja.. Han så kommer vi ha en halvtom lägenhet och inget glatt ansikte som välkomnar någon hem. Men ja. Nu ska Madde komma och det blir hund bus!
